Utgör rotfyllda tänder en hälsorisk?

Karin Öckert, tandläkare:

Tandläkarnas helhetssyn har hittills fokuserats på att i munhålan
upptäcka och studera de manifestationer som olika allmänsjukdomar kan ge
upphov till. Det omvända ? att våra åtgärder i munhålan kan ge
fjärreffekter i andra organ och därmed orsaka allmänna hälsoproblem ?
har beaktats mycket litet.
Förutom toxiska och allergiska systemiska reaktioner på
tandvårdsmaterial kan en viktig orsak till ohälsa vara rotfyllda tänder.
Det är angeläget att vi tandläkare lär oss terapiplanering baserad inte
bara på munstatus utan även på individens allmänmedicinska hälsostatus.
Ett samband mellan parodontit och hjärt- kärlsjukdomar har konstaterats
av parodontologiska forskare och bakterierna i de fördjupade
tandköttsfickorna misstänks starkt som förbindelselänk. Men
käkinfektioner kring rotfyllda tänder har inte nämnts i sammanhanget.
Visserligen är den infekterade ytan mindre än vid parodontit
(tandlossningsinfektion) men å andra sidan saknar bakterierna kring
rotfyllda tänder möjlighet att tömma sina toxiska produkter i munhålan
såvida inte fistel bildas. Alltså återstår endast blodomloppet som
avfallshanterare.
Ingrid Brynolf konstaterade i sin doktorsavhandling att 93% av
rotfyllda tänder på ett obducerat material omgavs av patologiska
processer i käkbenet (1). Ett flertal studier med röntgendiagnostik
upptäcker infektion kring endast 25-35% av rotfyllda tänder (2). Ödesjö
et al. gör 1990 beräkningen att det finns cirka 2.5 miljoner rotfyllda
tänder med på röntgen synlig infektion i Sverige (3).
Kan våra patienter verkligen ostraffat leva med dessa käkinfektioner så
länge de inte ger upphov till lokala reaktioner? Är det vår bristande
helhetssyn som gör att vi inte ser om de resulterar i allmänna
hälsoproblem av allvarlig karaktär?
Det är svårt att se innan ögonen öppnats. För mig tog det 35 år inom
yrket innan jag började förstå vilken enorm betydelse en rotfylld tand
kan ha för hälsan.
Empiri
En ny patient sökte mig, en 50-årig kvinna ur vars anamnes det framgår
att hon plötsligt fått högt blodtryck (180/117) och därför medicinerar
med Seloken sedan drygt ett halvår. Vid kontroll ett år tidigare var
blodtrycket helt normalt. Hon får också egendomliga surrningar och
vibrationer i hela kroppen ibland och har på grund därav åkt in akut på
Sahlgrenska sjukhuset, där man gjort en ordentlig utredning. Alla prover
var bra inklusive ämnesomsättningen och inga onormala
stresshormonmängder fanns i blod eller urin. Hon har under året som gått
fått tanden 27 rotfylld av rotfyllningsspecialist. Den ser bra ut på
röntgen, men 25 har en kraftig infektion och jag rensar ur bägge
kanalerna ordentligt. Hon får värk som inte går över och hon vill bli av
med tanden. Jag drar ut den och efter några veckor kan hon minska
blodtrycksmedicinen till hälften. Hon önskar extraktion även av 27 som
inte känns bra och jag bifaller hennes önskemål. Vid kontroll efter 2
månader har blodtrycket gått ner till 130/70 utan medicin och detta
värde består.
Eftersom jag aldrig hört talas om att högt blodtryck kan vara en
biverkning av rotfyllning har jag därefter varit särskilt uppmärksam på
blodtrycksförändringar i samband med extraktion av rotfyllda tänder. På
så sätt har jag träffat på flera patienter med denna reaktion.
Andra symtom som ofta försvinner efter extraktion av rotfyllda tänder är
led- och muskelvärk. Ett exempel är en 38-årig kvinna som redan som
11-åring drabbades av allvarlig trötthet, som tvingade henne att ofta
vara hemma från skolan. Mycket problem med hälsan under uppväxten;
långdragna förkylningar och infektioner i öron, hals och bihålor,
allergier, metallsmak och blåsor i munnen, huvudvärk, tarmbesvär mm. Som
25-åring fick hon sin första rotfyllning i höger underkäke och blev då
mycket sämre. Ödem och mer värk i rygg, buk, nacke, axlar och höger arm.
Åtta år senare fick hon rotfyllning nummer två i höger överkäke.
Tröttheten och värken ökade ytterligare och värk bakom ögonen och
svullnad runt ögonen tillkom. 1993 fick hon diagnoserna fibromyalgi och
kroniskt trötthetssyndrom.
Jag börjar behandlingen med att dra ut båda de rotfyllda tänderna, trots
att den röntgenologiska bilden var invändningsfri. Inom en vecka hade
muskelvärken i axlar och nacke försvunnit liksom värken och svullnaden
runt ögonen och symtompoängen i mitt symtomformulär minskat från 200
till 130. Symtomformuläret finns beskrivet i min artikel ”Symtom vid
dentala intoleransreaktioner” (4).
Fick problem med knät
En 40-årig tidigare frisk man fick plötsligt ont i högra knät. Han sökte
sjukhus där man på röntgen konstaterade en cysta och skrev ut en kur
Voltaren, vilken inte hjälpte. En kortisonspruta gav viss lindring men
endast en kort tid. Han blev sjukskriven i två månader och sattes på
operationskö på grund av cystan och eventuell meniskskada. Plötsligt
svullnade höger fot och underben upp. Cystan hade spruckit och
ledvätskan läckt ut. Knäet tappades på en halv liter vätska och ny
kortisonspruta gavs, men värken kvarstod vid minsta belastning och
patienten måste använda kryckor. Vid operationen konstaterades att det
var förändringar i ledhinna och benvävnad. Värken kvarstod och kryckorna
måste användas. Nya utredningar med ultraljud, scintigrafi och
magnetröntgen gav ingen information.
Plötsligt får patienten tandvärk i tand 28 varvid han även drabbas av
generell ledvärk, ömma lymfkörtlar i ljumskarna och feber. Jag
extraherar tanden och sedan den dagen har patienten inte haft några
problem med sitt knä. Trolig diagnos var kronisk infektion i 28 som
plötsligt akutiserades.
Diagnosproblem
Med dagens kunskap är det omöjligt att diagnostisera de tänder som
förorsakar hälsoproblem. Orsakssambandet kan endast fås via diagnosis ex
juvantibus, det vill säga man utför en behandling och ser om den har
effekt på symtomen. Följande fall visar att det för den enskilde
patienten ändå kan vara värt försöket. Det gäller en 40-årig man som
varit sjukskriven av och till i tio år,
de senaste två åren kontinuerligt. Läkarundersökning gav diagnoserna
colon irritabile samt somatoformt syndrom. Han har testat ett stort
antal mediciner såsom Losec, Acinil, Zantac, Gaviscon, Zoloft och
Cipramil utan någon effekt. Han har en polysymtomatisk bild innefattande
onormal trötthet, diverse mentala och psykiska symtom såsom depression,
ångest och irritabilitet, koncentrationssvårigheter, försämrat närminne,
huvudvärk, yrsel samt stora mag- tarmproblem.
Patienten upplevde en klar försämring i hälsotillståndet efter
rotfyllning av 35 fem år tidigare. Efter extraktion av denna blir han
initialt kraftigt försämrad, men två månader senare har den förödande
tröttheten givit vika och de mentala och psykiska symtomen har lindrats
betydligt. Han har ytterligare en rotfylld tand som extraheras och
därefter avlägsnas 7 amalgamfyllningar utan några biverkningar efter
behandlingen.
Vid kontroll tre månader senare har patienten återgått till arbetet och
poängen i symtomformuläret har minskat från 116 till 13. Inga
mag-tarm-symtom kvarstår.
Detta är några typiska fall bland många i mitt klientel som fått ett
avsevärt förbättrat hälsotillstånd efter extraktion av rotfyllda tänder.
Vilka tänder bör vi då överväga att extrahera?
Tidigare forskning
Forskning om ett eventuellt samband mellan rotfyllningar och patientens
allmäntillstånd startade redan i början på förra seklet. Dr. Weston
Price, president för the American Dental Association och chef för dess
forskningsinstitut, ledde ett team på 60 av USA:s ledande forskare och
intresserade sig för frågan. Ett antal fall väckte hans misstankar bland
annat en 16-årig pojke som var sängbunden sedan flera år på grund av
starkt deformerande artrit, som knappt tillät honom att röra sina händer
eller fötter. Efter extraktion av några avitala tänder, vilka inte gav
upphov till lokala obehag alls och knappast synbara
röntgenförändringar, tillfrisknade pojken så att han inom några månader
hade nästan normal rörlighet hos händer och fötter och var helt
smärtfri. Dr. Price tog den extraherade tanden och sydde in den under
huden på en kanin, vilken på två dagar utvecklade akut reumatisk artrit
(5).
Fick samma sjukdom
Flera försök på samma tema visade att kaninen alltid fick samma sjukdom
som patienten hade (6). Detta gällde till exempel artrit, nefrit,
endocardit, osteomyelit, ögoninfektion, urinvägsinfektion och nackspärr.
Oftast dog kaninen inom två veckor på grund av kaniners dåliga
immunförsvar. Vid implantering av friska tänder hände däremot ingenting
med kaninens allmänhälsa. Inte heller om roten koktes före implantering.
Men alla medikament oavsett styrka eller toxicitet misslyckades med att
sterilisera roten så att smittan inte överfördes.
Nästa fråga som uppstod var om orsaken till kaninsmittan var en
bakteriell infektion. Man använde en rotfylld tand som extraherats från
en kvinna som på kort tid förlorat 30 kg i vikt. Tanden krossades,
tvättades och centrifugerades och den klara lösningen injicerades i en
kanin som tappade vikt och dog inom 4 dagar. Därefter filtrerades
lösningen genom ett Berkefeld-filter, som avlägsnar bakterierna, och
injicerades i en ny kanin. Även denna tappade vikt och dog, varför man
drog slutsatsen att det är bakterietoxinerna som överför sjukdomen.
Dr. Boyd Haley, University of Kentucky, har analyserat och kategoriserat
bakterietoxinerna hos rotfyllda tänder. Han konstaterar bland annat att
en del av dessa toxiner har en mycket hög toxicitet. Toxinernas
destruerande effekt ligger i att de inaktiverar enzymer som är
nödvändiga för normal cellfunktion. Anaeroba bakterier kan till exempel
producera svavelväte i toxiska mängder. Svavelväte är ett starkt
neurotoxin, som binder till metalljoner i enzymer, vilka därmed förlorar
sin aktivitet. (Föreläsning vid IAOMT konferens, Oxford University, juli
2000).
Immunförsvaret varierar
mellan individer
Men om det nu är så hälsovådligt med rotfyllda tänder, hur kommer det
sig då att så många personer med rotfyllda tänder är friska?
Weston Price påpekar att det inte är fröet utan myllan som är den
viktigaste faktorn vid infektion (7). Alltså ? olika individer reagerar
inte på samma sätt på en given dental infektion. Tre huvudgrupper kan
särskiljas på basis av reaktionstyp eller vävnadsförändringar omkring
den infekterade tanden. I grupp 1 ser vi en omfattande radiolucent
(mörk) zon, i grupp 2 omges denna zon av en markant radioopak (ljus)
zon som visar ett förtätat ben, tydande på långvarig kronisk irritation.
I grupp 3 har vi en mycket liten radiolucent zon eller enbart ett
förtätat ben.
Individer i grupp 1 har ett starkt immunförsvar, som tillåter dem att
föra kriget mot bakterier och toxiner från rotspetsen så nära
infektionskällan som möjligt och på så sätt skydda kroppen från att
skadas. De får ibland lokala symtom och utvecklar lätt fistlar, men får
inga problem i andra organ. Grupp 2 individer har något svagare
immunförsvar, men håller sig friska så länge de inte drabbas av någon
ytterligare belastning såsom influensa, graviditet, ett fysiskt eller
psykiskt trauma. Då kan det hända att försvaret kring tanden sviktar och
toxinerna passerar ut i kroppen. Kriget kommer nu i stället att ske i
olika organ långt från infektionskällan. Vilket organ som drabbas kan
bero på genetisk eller förvärvad känslighet. Nu utvecklas hälsoproblem i
det drabbade organet, men oftast inga symtom kring den infekterade
tanden. Denna kategori utgör enligt Weston Price ca 50% av befolkningen.
Den tredje gruppen har en genetiskt nedsatt immunitet som gör dem
extremt känsliga för infektioner. Toxinerna i den rotfyllda tanden
passerar direkt ut i blodbanan utan någon fungerande försvarsreaktion
lokalt, men med destruerande effekt på allmänhälsan. Dessa patienter ska
aldrig ha en rotfylld tand i munnen. Det paradoxala är dock att eftersom
det inte sker någon lokalt avgränsande försvarsreaktion så blir den
röntgenologiska tolkningen av rotfyllningsresultatet positiv. 25% av
befolkningen anses ingå i denna grupp.
Om vi drar konsekvenserna av denna information bör vi alltså oroa oss
mer för små eller obefintliga radiolucenser kring rotfyllda tänder än
för stora välavgränsade sådana. Vi måste alltså lära oss att använda
andra kriterier än storleken på radiolucensen vid ställningstagande till
intervention.
Eftersom immunförsvaret reduceras med åren ansåg Weston Price att
rotfyllda tänder bör extraheras på personer i grupp 2 vid 45 års ålder
och i grupp 1 vid 55 år för att reducera risken för påverkan av
allmänhälsan. Det kan förefalla litet väl drastiskt men bör inte sunt
medicinskt förnufttänkande reagera mot en terapi som innebär att vi
låter avitala organ sitta kvar i kroppen? Döda organ är alltid bärare av
mikroorganismer. På den kända Paracelsuskliniken i Schweiz, där läkarna
specialiserat sig på behandling av cancer med mer biologiska metoder än
strålning och cellgift, är en av de första åtgärderna att extrahera alla
rotfyllda tänder. En naprapat i Göteborg med mycket lång klinisk
erfarenhet, som specialiserat sig på sambandet mellan infektioner i
munhålan och allmän hälsa, uppger att enligt hans erfarenhet kan 90 av
100 fall med ortopediska problem botas av tandläkare. Tänk om han har
rätt!
Lärdom
Av de ovan relaterade fallen kan vi lära
• att rotfyllda tänder kan ge upphov till svåra kroniska hälsoproblem;
• att orsaken till ett hälsoproblem kan sitta någon annanstans än där
symtomen uppträder;
• att patienter måste få olika odontologisk behandling beroende på
kvaliteten på deras immunförsvar;
• att det krävs ett ökat samarbete och kunskapsutbyte mellan tandläkare
och läkare;
• att det finns äldre forskning och kunskap som gått förlorad.

Referenser
Brynolf I. A histological and roentgenological study of the periapical
region of human upper incisors. Thesis Umeå: Umeå University, 1967.
Eriksen H, Bjertness E. Prevalence of apical periodontitis and results
of endodontic treatment in middle-aged adults in Norway. Endodontics &
Dental Traumatolgy 1991; 7: 1-4.
Ödesjö B, Helldén L, Salonen L, Langeland K. Prevalence of previous
endodontic treatment technical standard and occurence of periapical
lesions in a randomly selected adult general population. Endodontics &
Dental Traumatology 1990; 6: 265-72.
Öckert K. Symtom vid dentala intoleransreaktioner. Dental Produktguide
1999;2:6-14.
Price W. Fundamentals suggested by recent researches for diagnosis,
prognosis and treatment of dental focal infections. JADA 1925; june:
1-26.
Price W. Some systemic expressions of dental infections. Annals of
Clinical Medicine; 1926;11:943-974.
Price W. Affirmative of the Buckley-Price debate. JADA 1925; dec: 1-38.


Karin Öckert är leg tandläkare och har praktik i Göteborg samt är
verksam på IFM-kliniken, Skolvägen 46
433 61 Sävedalen
Tel. 031-336 84 40
eller 031-7730275


Tillbaka till Artikelindex>>>