Näring som komplement vid massage

Skribent: John W. Cartmell, massageterapeut och leg. Nutritionist

Jag har varit verksam som massageterapeut sedan 1985 och legitimerad nutritionist sedan 2005. Mitt intresse av och min erfarenhet inom nutritionsområdet sträcker sig dock över en period på nära 40 år, och mina tjugofem års erfarenhet av bindvävsmassage visar på många sätt näring kan påverka kroppens mjukvävnad.

Kalcium är ett viktigt mineral för både nerv- och muskelfunktion. Brist på kalcium kan orsaka irritabilitet, känslighet för smärta och muskelspasmer.(1)
Massageklienter som har för lite kalcium kan vara väldigt smärtkänsliga även vid lättare massage. De rapporterar ofta problem med muskelkramper, eller kan få kramper och ofrivilliga muskelryckningar under massagen.
När jag går igenom dessa klienters kalciumintag brukar det visa sig att de får för lite eller inget kalcium alls via kosten. Ett kombinerat kalcium-magnesiumtillskott löser oftast de här problemen, förutsatt att de har tillräckligt med D-vitamin.

D-vitamin viktigt
D-vitamin behövs för korrekt absorption av både kalcium och magnesium.(1) Den viktigaste källan till D-vitamin är solens strålar. Brist på D-vitamin är vanligt på de norra breddgraderna och i områden med mycket molnighet.
I Seattle i USA där D-vitaminbrist är vanligt brukar läkarna som rutin rekommendera 2 000 till 5 000 IE D-vitamin per dag för att tillgodose tillräckliga D-vitaminnivåer.
C-vitamin är ett annat viktigt näringsämne för huden och dess blodkärl. Tidiga symptom på C-vitaminbrist är att man lätt får blåmärken.(1) Massageklienter som behöver C-vitamin kan ha mycket blåmärken på olika ställen på kroppen, eller så kan deras hud få röda strimmor från ytliga blödningar under bindvävsmassage. Deras hud och särskilt hårsäckarna på armar, ben och skinkor kan vara onormalt tjocka och sträva (hyperkeratos), ett symtom som också ses vid brist på A-vitamin.
Dessa klienter brukar inte ta några näringstillskott och deras kost innehåller oftast låga nivåer av färska grönsaker och frukt (som är naturliga källor till vitamin A och C). När intaget av C-vitamin ökar, minskar tendensen till blåmärken snabbt och symtomen på hyperkeratos brukar förbättras inom några veckor.
Svampinfektioner kan orsaka symtom som gasbildning i tarmarna, uppblåsthet i magområdet och en frän lukt från underlivet. Dessa symtom elimineras genom att regelbundet inta probiotiska livsmedel som yoghurt eller färskost. Probiotiska bakterier i fermenterad föda hjälper kroppen att kontrollera överväxten av svamp eller illvilliga bakterier i tarm/underliv.(2,3)
Kronisk stress och trötthet/utmattning kan vara kopplat till binjurestress som orsakats av kost- eller matstmältningsrelaterade problem. Mängden och sammansättningen av kroppsvätskorna styrs av vätskeintag och -utsöndring, syra-basreaktioner och elektrolytinnehåll (salter). Natrium spelar en avgörande roll för upprätthållandet av korrekt vätske-pH, jonbalans och vätsketryck.
Det genomsnittliga dagliga intaget av salter i den amerikanska kosten är omkring 10 g (1,66 tsk) där omkring 6 g kommer från livsmedel (inklusive animaliskt protein) och 4 gram som tillförs vid måltider.(4) Mängden natrium i 0,25 tsk salt är ca. 600 mg.
Den generella rekommendationen för natriumintag för vuxna är 2 400 till 3 000 mg (motsvarande 1 till 1,25 tsk salt).(4) Även om de flesta amerikaner får i sig tillräckligt med natrium via kosten kan vissa ha ökad risk för natriumbrist.
Binjurehormonet aldosteron hjälper till att reglera vätskebalansen genom att kontrollera natrium- och kaliumnivåerna i blodet. De livsmedel som innehåller mest kalium är grönsaker och frukt/bär samt juice av dessa. (4)
Om kaliumnivån blir för hög eller natriumnivån för låg, eller om blodtrycket blir onormalt lågt, orsakar aldosteronutsöndringen att njurarna utsöndrar mer kalium och behåller mer natrium (och vätska) för att upprätthålla rätt elektrolytbalans och blodtryck. (4)

Stressade binjurar
En kost som har kroniskt höga kaliumnivåer eller låga natriumnivåer kan därför orsaka kronisk stress på binjurarna eftersom de hela tiden måste utsöndra aldosteron. Symtom på natriumbrist är bl.a. extrem trötthet, värk i skelettmuskler, kroniskt lågt blodtryck samt ymnig svettning vid minsta fysiska ansträngning.(5)
Höga kaliumnivåer i blodet (hyperkalemi), låga natriumnivåer i blodet (hyponatremi) och lågt blodtryck är tillsammans tecken på binjureinsufficiens och även symtom på Addisons sjukdom – kronisk och progressiv underfunktion i binjurarna som är kopplad till otillräcklig produktion av kortisol och aldosteron.(5)
I mitt yrke som massageterapeut har jag observerat riklig svettning hos klienter som dricker stora mängder fruktjuice (högt kaliumintag). Dessa personer använder sällan salt i kosten eller har diagnostiserats med lågt blodtryck.
Klienter med lågt blodtryck som också riskerar natriumbrist bör lägga till mer salt i kosten för att återställa normalt blodtryck, vilket ofta botar symtomen med svettningar, konstant trötthet och nedsatt stresshanteringsförmåga.
I sådana fall ökar klientens energi med det dubbla eller trefaldigt inom en timme efter att man intagit 1/2–1 tesked salt. Lågt blodtryck förbises ofta av läkare eftersom de har allt fokus på riskerna med för högt blodtryck. Visst är lågt blodtryck bättre än högt, men normalt blodtryck är bättre än lågt, som per definition är onormalt.

För lite natrium?
En kost som innehåller mycket grönsaker, frukt och juice och för lite natrium kan därför öka risken för kroniskt lågt blodtryck och binjurestress, vilket i sin tur kan öka risken för tillstånd som kroniskt trötthetssyndrom (KTS).
Binjurehormonet kortisol stimulerar nedbrytning av muskelprotein till aminosyror, omvandling av vissa aminosyror till glukos och förflyttning av lagrade fetter till blodet under stress eller när plasmanivåer av dessa näringsämnen faller under den normala nivån.
Om kostintaget eller matsmältningen inte är tillräckligt bra för att upprätthålla normala blodnivåer av aminosyror, glukos och fett måste kortisol utsöndras.(6)
Regelbunden näringsobalans på grund av bristande kost eller matsmältningsstörningar (malabsorption) kan därför öka risken för binjurestress, trötthet och möjligen även KTS.
Fibromyalgi är en bindvävssjukdom som ofta ses hos personer med KTS. (7) Otillräckliga mängder protein i kosten eller nedsatt proteinspjälkning i kombination med kronisk binjureutsöndring av kortisol i försök att bryta ned kroppens eget muskelprotein till aminosyror kan vara en bidragande faktor till bägge problemen. Guytons Textbook of Medical Physiology anger att protein utgör 10–20 procent av normal bindvävsmassa.

Protein viktigt
Ett minimum av 20–30 gram protein måste intas varje dag för att tillgodose proteinbehovet hos kroppens normala metaboliska processer.
Om detta inte sker kan risken för otillräckligt vävnadsunderhåll öka och avvikelser som stel och hård mjukvävnad kan uppstå. Jag har observerat att mina fibromyalgiklienter med onormalt hård eller stel mjukvävnad ofta har ett proteinintag på 20–30 gram under det rekommenderad dagliga intaget.
När proteinintaget ökas i enlighet med rekommendationerna blir mjukvävnaden vanligtvis mer normal i strukturen och svarar normalt på massagen. Om proteinintaget återgår till bristfälliga nivåer, blir mjukvävnaden snabbt onormalt hård, stel och resistent mot massage igen.
Det finns också en stark koppling mellan fibromyalgi och irriterad tjocktarm (IBS) som karaktäriseras av växlande diarréer och förstoppning, gaser, uppsvullnad och magkramper och en känsla av att man inte tömmer tarmen fullständig.

Koppling IBS och fibromyalgi
Enligt forskningen har omkring 70 procent av personer med fibromyalgi även IBS, och 65 procent av personer med IBS har fibromyalgi.(8) Utbredningen av IBS bland den allmänna befolkningen anses vara omkring 10 procent.(9)
Den starka kopplingen mellan fibromyalgi och IBS kan knappast vara en slump, och leder oundvikligen till frågan om huruvida det ena tillståndet ger upphov till det andra.
IBS är en matsmältningssjukdom som liksom andra matsmältningsbesvär kan öka risken för nedsatt matspjälkning, absorption och nutrition oavsett kostintag. Det innebär att man kan äta relativt bra men ändå lida av näringsbrister om matsmältningsfunktionen inte fungerar korrekt.
Av utrymmesskäl finns det inte möjlighet att här gå närmare in på hur IBS och andra matsmältningsstörningar kan påverka matspjälkning och absorption av protein, kolhydrater, fettsyror eller andra näringsämnen.
En fördjupad diskussion av de fysiologiska mekanismerna hos IBS och hur IBS kan öka risken för fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom finns dock i min bok Fibromyalgia, a Nutritional Approach to Prevention, Treatment and Cure, som är tillgänglig i digitalt format på www.Amazon.com.


Nutritionist och massageterapeut John W. Cartmell är verksam i Redmond, Washington, USA och kan nås på e-post dietadvisor@comcast.net. Mer information finns på hans
webbplats www.dietadvisor.com.

 


Tillbaka till Artikelindex >>