Integrativa medicinens fördelar

Skribent: Andrew Weil, leg. läkare

I USA använder vi nu 18 procent av vår BNP till sjukvård – en enorm siffra, och den fortsätter att växa. Detta är fullständigt ohållbart och om vi fortsätter i samma spår kommer hela vårt lands ekonomi att kollapsa. Grundorsaken till problemet är att hela den verksamhet som vi kallar hälsovård egentligen handlar om sjukdomshantering.

Som en motreaktion har integrativ medicin (IM) blivit en kraftfull rörelse i USA. Den har som mål att bygga upp en sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande vård som vi har råd med. Den måste dock baseras på ett nytt vårdsystem som förlitar sig på den mänskliga organismens medfödda förmåga till självreglering och läkning. Ett sådant system använder billigare, lågteknologiska ingrepp för att hantera de vanligaste välfärdssjukdomarna. Ett sådant system återställer hälsan i hälsovården.

Fyra grundläggande principer
• Fokus på hälsa och läkning. IM betonar naturens och den mänskliga organismens inneboende läkekraft. Vår entusiasm för teknik tycks ha fått oss att tro att lösningen på våra hälsoproblem bara kan komma utifrån. Vi måste bygga upp ett förtroende hos befolkningen för den egna kroppens förmåga att handskas med de vanligaste sjukdomarna.
• Människan är mer än bara en fysisk kropp. Känslomässiga och andliga faktorer har stor relevans i människors liv. Om vi ignorerar dem och bara fokuserar på den fysiska kroppen begränsar vi dels vår förståelse för grunderna till hälsa och sjukdom, dels våra behandlingar av sjukdom. Och behandlingarna som bara fokuserar på den fysiska kroppen är oftast de dyraste och de som innebär störst ingrepp. Vi förlorar tillgången till många behandlingsmetoder som kan vara väldigt effektiva och kostnadseffektiva.
• Utveckla en robust livsstilsmedicin som analyserar alla livsstilsfaktorer för att förstå hur patienten ser på hälsa: vad de äter, hur de tränar, vilar, sover, hur deras relationer fungerar, hur de hanterar stress, vad gör de för att roa sig.
Här har IM en enorm fördel eftersom större delen av de kroniska sjukdomar som kostar samhället mest beror på felaktiga livsstilsval. Om folk gör bättre livsstilsval tidigare i livet kommer både de och hela samhället i stort att kunna undvika de enorma kostnader som vi tvingas bära.
• Fokus på vikten av en god relation mellan läkare och patient för läkningsprocessen. Genom tiderna har förhållandet mellan läkare och patient i alla kulturer ansetts som mycket speciellt, till och med heligt. Mycket kan hända när en medicinskt utbildad person låter patienten berätta sin historia. Det i sig självt kan inleda en läkningsrespons. Försvinnandet eller underminerandet av den här relationen är en av den moderna medicinens stora tragedier. Det är också den största orsaken till det växande missnöjet bland yrkesverksamma inom dagens vård.

KAM och IM
Ingen kan tala emot de här fyra faktorerna. De är alla grundstenar i ett välfungerande vårdsystem. Invändningarna kommer inte förrän vi börjar prata om alternativa terapier. I den rådande förvirringen kring begreppen komplementärmedicin (KAM) och IM, fokuserar alla kritiker på den här punkten och anklagar oss för att försöka dra in ovetenskaplig teori och praktik i den konventionella medicinen. Faktum är dock att det ofta finns mycket bevis, men dessa återfinns på ställen som våra kritiker inte känner till eller inte anser vara legitima källor till information.
Min egen åsikt om KAM är att detta är en väldigt blandad kompott som sträcker sig från förnuftiga och användbara idéer och behandlingar till andra som är dåraktiga och vissa som är farliga. Utmaningen är att ta reda på vad som är användbart, och det är detta jag försöker göra i utbildningen av våra läkare. The Arizona Center for Integrative Medicine grundades 1994 och är nu ett kompetenscentrum vid universitet i Arizona. Läkarna som examineras från det här programmet praktiserar över hela USA och jag ser dem som starten på en helt ny generation läkare som praktiserar utifrån nya perspektiv.

Överanvändning av läkemedel
En sak som framträder skarpt i den konventionella medicinen är överanvändningen av läkemedel som terapi, som ökat enormt sedan slutet av 1940- och 50-talet – den period som man nu ser tillbaka på som den ”gyllene åldern” inom amerikansk medicin. Då var läkarna nöjda med sitt yrke, patienterna var tillfreds, försäkringssystemet fungerade och andelen farmakologiska medel som användes var en tiondel av dagens.
Ordet "medicin" som blivit en synonym till "farmakologisk drog" har sitt ursprung i en gammal indo-iransk semantisk grupp som också gett oss orden "meditera" och "mäta". Ursprungsbetydelsen är ungefär ”eftertänksam åtgärd som etablerar ordning". Hur kommer det sig att betydelsen har förskjutits till att vara jämställd med materiella substanser?

Reduktionistisk forskning
Det finns ofta en enorm brist på överensstämmelse mellan sättet som en vetenskaplig studie rapporteras på och hur den sedan tolkas, både av vetenskapsjournalister och i media. Ett exempel är en jämförelse av johannesört, som använts traditionellt mot bl.a. depression, med det antidepressiva läkemedlet Zoloft samt placebo i en multicenterstudie på svår depression.
Rapporten publicerades i en medicinsk tidskrift tillsammans med en ledarartikel som betonade rapportens slutsats att johannesört inte fungerar bättre än placebo. Rubrikerna som följde i media kungjorde att johannesört är värdelöst.
Det första problemet med studien är att johannesört inte är indikerat vid svår depression; den används bara för mild till medelsvår depression. Det andra problemet är ännu intressantare: samma studie fann att Zoloft inte heller fungerar bättre än placebo, men den fick ingen publicitet!
Ett liknande exempel är forskning på E-vitamin. Samtidigt som många studier har visat att personer som tar E-vitamin minskar risken för cancer och hjärt-kärlsjukdom, har andra studier tolkats som att E-vitamin ökar de här riskerna.
Det första problemet med de sistnämnda studierna är att naturen tillverkar E-vitamin som en hel familj av molekyler bestående av fyra tokoferoler och fyra tokotrienoler. Trots det använder forskningen så gott som uteslutande endast en av dessa molekyler – alfatokoferol – istället för att titta på det fullständiga komplexet. Antagandet är att alfatokoferol representerar all aktivitet hos E-vitaminet, men vi vet inte säkert om det antagandet är giltigt. Detta förfarande kallas reduktionism och är mycket vanligt inom dagens forskning. Reduktionism gör forskningen enklare, men ju mer vi försöker åsidosätta naturens komplexitet, desto mindre relevans får studierna för vad som händer i den verkliga världen.

Behovet av nya forskningsmodeller
Den största utmaningen med IM är behovet av forskningsdata som visar att integrativ terapi är effektivare och mer kostnadseffektivt än det konventionella tillvägagångssättet. Jag och mina kolleger vet detta av erfarenhet eftersom vi vanligtvis ser detta hos våra patienter, men vi måste också kunna visa det med data.
Men vi behöver inte fler resultat från randomiserade, kontrollerade försök med enskilda interventioner; inte fler studier som tittar på huruvida ett visst aktivt ämne fungerar bättre än placebo. Vad vi behöver är så kallade resultat- och effektivitetsstudier. Vi måste jämföra hur integrativ behandling står sig jämfört med konventionell behandling av vanliga livsstilssjukdomar i form av medicinska resultat och patienternas tillfredsställelse.
Det första praktiska problemet är att den amerikanska socialstyrelsen (NIH) inte ser det som sin uppgift att utveckla och utföra sådan forskning. Den här typen av studier är dyra och svåra att genomföra eftersom de måste göras på stora grupper. Men jag tror också att det finns ett underliggande filosofiskt problem: de flesta forskare tänker reduktionistiskt.

Komplexitet, inte reduktionism
IM är komplext av naturen. När jag skriver en behandlingsplan för en patient innehåller den många olika delar. Den brukar börja med kostomläggning och rekommendationer om fysisk aktivitet, kanske en teknik som involverar kropp, tanke och själ (t.ex. yoga), ev. botaniska medel och/eller näringstillskott, ev. selektivt bruk av andra medicinska system som TCM eller Ayurveda. Jag vill veta hur ett sådant paket står sig mot en konventionell läkares behandling. Och det är mer komplicerat än så, för denna komplexa intervention är dessutom individanpassad. Om jag har fem patienter med ledgångsreumatism, kan behandlingsrekommendationerna se helt olika ut beroende på deras individuella skillnader som patienter.
Inom andra naturvetenskapliga områden som fysik, matematik och astrofysik tillämpas komplexitetsteori i allt högre grad. Forskare har insett att detta är mycket effektivare när man försöker beskriva, förutsäga och styra naturliga fenomen. Men inom medicinen tar man inga steg i den riktningen. Det ironiska är att den medicinska vetenskapen hanterar en av naturens mest komplexa skapelser: den mänskliga organismen. Så högsta prioritet ligger på att utforma nya forskningsmetodiker som innefattar komplexitet och som klarar att studera komplexa behandlingar och deras effekter på människan.

Framtidens medicin
Jag tror att de förhållanden som skapat sjukvårdskrisen i USA finns i alla av dagens i-länder. Där högteknologisk medicin dominerar har samma problem utvecklats: vårdkostnaderna stiger samtidigt som livsstilssjukdomar upptar merparten av resurserna. När krisen väl får fäste i ekonomin kommer reaktionen bli ett krav på förändring som innebär IM. Jag är övertygad om att detta är framtidens medicin. Det är den typ av medicin som gemene man vill ha och den typ som läkare vill praktisera (oavsett om de är medvetna om det eller ej) eftersom den återställer alla de faktorer som gör läkaryrket till en givande profession.
Detta betyder inte att jag är emot högteknologisk medicin. Den har en säker position inom diagnostik och behandling av allvarliga sjukdomar. Men idag används den för precis allt, och kostnaderna som detta innebär kommer att krossa oss. I framtiden måste den typen av medicin begränsas till situationer där den verkligen är indikerad: trauma, akuta och kritiska tillstånd, sjukdomar som involverar kritiska organ o.s.v.
Min övertygelse är att ansvaret för vår hälsa ligger på individnivå, men att staten har ansvaret för att underlätta för individen att fatta livsstilsbeslut. Och här tror jag att utbildning är vårt största hopp. I nuläget har vi ingen riktig allmän hälsoutbildning och det är angeläget att folk får en förståelse för vad hälsa faktiskt är, vad kroppen är, vad läkekraft är och hur man hanterar enklare hälsoproblem på egen hand. Om vi klarar detta kan läkningen börja. Om vi inte klarar det, är både vår personliga hälsa och vår ekonomi dömd till undergång.

 


Tillbaka till Artikelindex >>